Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
»För himmelns skull, gör ett slut på detta. Säg
rent ut hvad ni önskar; jag går ju in på allt!»
Då förde hon sin mun så nära intill hans, att
hennes ord träffade honom som skälfvande, heta kyssar:
»Duellen måste äga rum. Men ingen af er kommer
att löpa någon fara. Missförstå mig ej, jag besvär er
därom, och fördöm mig icke. Såsom hvarje kvinna
afskyr jag kujoner. Men för min skull måste du nu
göra detta! Nej ... Georgij! Fråga mig ej om min
man! Han vet för öfrigt redan allt.»
Nu ändtligen lyckades Romaschoff befria sig ur
hennes mjuka och starka armars fasta grepp. Han ställde
sig rak framför henne och svarade kort och hårdt:
»Det är bra. Må allt ske som ni önskar! Jag
bifaller.»
Äfven Schurotschka reste sig upp. I det mörka
rummet kunde Romaschoff icke se, att hon satte sitt hår
till rätta, men han kände, han gissade det.
»Går du nu?» frågade han.
»Farväl!» svarade hon med svag stämma, »och
kyss mig nu för sista gången!»
Romaschoff stod framför Schurotschka, nästan
tillintetgjord af sin sorg och sin kärlek. Famlande i
mörkret, fångade han hennes hufvud i sina armar och
började kyssa hennes ögon och kinder, som voro våta af
tysta, strida tårar. Detta gjorde honom utom sig.
»Gråt icke så! Sascha, min älskade!» bad han
ömt och sorgset.
Plötsligt kastande armarna omkring hans hals
tryckte hon sig med en kraftig, passionerad rörelse helt
intill honom, och utan att upphöra med sina kyssar
hviskade hon fram orden i korta, brutna satser. Hon
andades tungt och darrade i hela kroppen.
Ku pr in, Duellen. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
