- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
328

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

328

»Nej, nej... säg allt, jag älskar dig!»

»Hör mig», började hon, och Romaschoff gissade
hvad hon sade, redan innan hon hunnit uttala orden.
»Om du vägrar att strida med honom, huru mycken
skam och förföljelse, huru många lidanden skola icke
då blifva din lott! Nej, nej, detta får icke ske! Ack,
min Gud! I denna stund skall jag icke ljuga inför dig.
Min vän! Jag har redan länge öfvervägt allt. Antag,
att du vägrar duellera — ja, då är visserligen min man
rehabiliterad. Men, du förstår... efter en duell, som
slutar med försoning, skall det alltid stå kvar något..,
hur skall jag säga ?... någonting, som är höljdt i ett
visst dunkel och som därför lämnar rum för elakhet
och förtal. Du förstår ju mig nu ?» tillade hon med
sorgsen ömhet och tryckte en lätt kyss på hans panna.

»Ja. Men vidare ?»

»Följden blir naturligtvis, att de aldrig skola
tilllåta min man ens att anmäla sig till en ny examen. En
generalstabsofficers reputation och rykte måste vara
’utan fläck’. Däremot, om duellen verkligen äger rum,
så skall detta ställa eder båda i en imponerande, heroisk
dager. Människor, hvilka kunna iakttaga ett värdigt
uppträdande framför mynningen af en revolver — dem
varder här i världen rätt mycket förlåtet. Vidare...
efter duellen ... kan du ju, om du vill, framföra din
ursäkt. Men detta öfverlämnar jag till ditt eget afgörande.»

Tätt slutna i hvarandras armar fortsatte de sitt
samtal i hviskande ton. Men Romaschoff kände, som
om mellan honom och Schurotschka smög sig in
någonting hemlighetsfullt, slipprigt och äcklande, och han
kände en isande kyla i hjärtat. Åter försökte han att
slita sig lös ur hennes armar, men hon släppte honom
icke. Bemödande sig att dölja för henne den nervösa
upphetsning, hvari han befann sig, utbrast han i kärf ton:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free