Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna underrättelse fördärvade mairens frukost.
Parisarna slukade allt med hastigheten hos jägare, som äta
under en halt, och återkommo till slottet i sin korgschäs,
som var förspänd med en posthäst, för att hastigt kunna
begiva sig till alla punkter, där deras närvaro kunde vara
nödvändig. Då de båda männen åter visade sig i
salongen, där de åstadkommit så mycken oro, förskräckelse,
sorg och den grymmaste ångest, funno de Laurence i
morgonrock, adelsmannen och hans hustru, abbé Goujet och
hans syster grupperade kring brasan och, som det tycktes,
helt lugna.
»Om man fått fast Michu», hade Laurence tillagt, »skulle
man ha fört hit honom. Jag har den sorgen att inte
ha varit herre över mig själv, att ha spritt litet ljus
i dessa uslingars misstankar; men allt kan gottgöras. —
Skola vi länge vara era fångar», frågade hon de båda
agenterna med ledig och skämtande ton.
»Hur kan hon veta något om vår oro för Michu?
Ingen utifrån har kommit in i slottet, hon driver med
oss», sade sig de båda spionerna med en blick.
»Vi skola inte längre besvära er», svarade Corentin;
»om tre timmar skola vi förklara vår ledsnad över att
ha stört er ensamhet.»
Ingen svarade. Denna föraktfulla tystnad fördubblade
det raseri, Corentin kände inom sig, över att Laurence
och kyrkoherden, de båda intellektuella begåvningarna i
denna lilla värld, hade triumferat. Gothard och Catherine
dukade framför kaminen till frukosten, i vilken kyrkoherden
och hans syster deltogo. Varken herrskap eller tjänare
ägnade någon uppmärksamhet åt de båda spionerna, vilka
promenerade i trädgården, på gården och på landsvägen
och då och då återkommo til salongen.
Klockan halv tre återkom löjtnanten.
»Jag har funnit korpralen», sade han till Corentin,
»liggande på vägen, som leder till den så kallade
Cinq-Cygne-paviljongen vid arrendegården Bellache, utan annan
blessyr än ett förskräckligt krossår i huvudet, sannolikt
orsakat av hans fall. Han rycktes, förklarade han, så hastigt
från hästen och kastades med sådan våldsamhet baklänges,
att han icke kan förklara huru det gick till; hans fötter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
