Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
släppte lyckligtvis stigbyglarna, eljest skulle han varit död,
enär hans skrämda häst släpat honom över fälten; vi
ha anförtrott honom åt Michu och Violette...»
»Vad för slag! Är Michu hemma?» sade Corentin med
en blick på Laurence.
Grevinnan smålog med en menande blick, såsom en
kvinna, vilken hämnas.
»Jag träffade honom tillsammans med Violette i färd
med att uppgöra ett köp, som de började i går afton»,
återtog löjtnanten. »Violette och Michu tycktes vara
druckna; men det är inte heller underligt, eftersom de
druckit hela natten och ännu inte äro överens.»
»Sade Violette er detta?» utbrast Corentin.
»Ja», svarade löjtnanten.
»Ah! Man måste då göra allting själv», utropade Peyrade
och såg på Corentin, som lika väl som Peyrade misstrodde
löjtnantens klokhet.
Den unge mannen svarade den äldre med en nick.
»När kom ni till Michus paviljong?» sade Corentin,
då han märkte att fröken de Cinq-Cygne såg på klockan
på spiselskivan.
»Omkring klockan två», sade löjtnanten.
Laurences blick omfattade herr och fru d’Hauteserre,
abbé Goujet och hans syster, vilka tyckte sig vara i sjunde
himlen; segerglädjen blixtrade i hennes ögon, hon rodnade
och tårar fuktade hennes kinder. Stark i de största
olyckor, kunde denna unga flicka gråta endast av glädje.
I detta ögonblick var hon sublim, i synnerhet i
kyrkoherdens ögon, som nästan sörjt över Laurences manliga
karaktär, men nu varseblev kvinnans stora ömhet, en
ömhet som hos henne likväl vilade såsom en dold skatt
på djupet under ett granitblock. I detta ögonblick kom
en gendarm, som frågade, om han fick släppa in Michus
son, som kom från sin far för att tala med herrarna från
Paris. Corentin nickade bifallande. Francois Michu, den lilla
jakthunden av ras, befann sig på gården, där Gothard, som
nu blivit försatt i frihet, fick tillfälle att språka med honom
ett ögonblick under gendarmens ögon. Den lille Michu
uträttade sitt uppdrag, i det han i Gothards hand smög
något, som gendarmen icke märkte. Gothard gick bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
