Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PATRON TEODOR
(gör en rörelse med handen för att lugna henne).
Håll på, du! Du kan hålla på så länge
du vill!
ANNE-MARIE
(tala r som till någon långt borta, driven av något mäktigare
än hon själv).
Nej, nu är det snart slut, onkel. Det lilla
dunet har bara en visa kvar. Det säjer: »Livet
är så kort. Livet är så dyrbart. Livet ska ingen
tråna bort ensam. Så länge livet varar, ska man
älska och vara lycklig. Man ska inte låta vinden
kasta en hit å dit, man ska ha en egen att hålla
sig till. Tids nog, tids nog kommer den dagen,
då man skakas ner från grenen och förvissnar
och förvandlas till ett kringdrivande stoft.»
PATRON TEODOR
(lyfter inte huvudet, men sträcker ut handen och stryker
Anne-Maries hår. Så sitta de stilla. Musiken spelar en stilla
folk-visemelodi).
MAURITZ
(slår upp dörren till paviljongen. De unga komma uttågande
par om par. Den uppgående solen belyser dem med röda
strålar. Alla skynda fram till patron Teodor och omringa
honom).
Var har vi onkel?
(Då Mauritz’ tillgjorda röst skär sönder stämningen, springa
onkel Teodor och Anne-Marie upp. De se på varandra
förvirrade, som väckta ur en slummer. Gästerna omringa patron
Teodor, och Mauritz håller tal.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
