Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNE-MARIE.
Det sjunger så här, onkel: »Det finns
ingenting i världen, som är så svagt som jag, men jag
vet också, att det inte finns något, som är riktigt
starkt. Di, som har fått den stora styrkan, borde
besinna, att också di kan brytas. Di borde inte
slösa med den, inte tro, att den aldrig kan ta
slut.»
PATRON TEODOR
(sitter framåtlutad alltjämt. Med kvävd röst):
Barn då! Barn då!
ANNE-MARIE.
Det är bara det lilla dunet, som sjunger.
Onkel får inte ta illa opp.
PATRON TEODOR
Anej, du! Jag tar inte illa opp.
ANNE-MARIE.
Det sjunger om att det måtte vara bra härligt
att vara stor å stark å klok. Det är det, som
det lilla dunet helst av allt ville vara. A, om
det vore så lyckligt, då skulle det ha så förfärligt
mycket att göra! Det skulle ställa till rätta, det
skulle arbeta. Det skulle tänka på den tiden, då
det var litet å ömkligt. Det skulle inte ha råd
att förslösa sitt liv på onyttiga ting. Det skulle
tänka på att skydda dom, som ännu var svaga
och hjälplösa . . .
(Hon tystnar, liksom ängslig att lut sårat honom.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
