Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mount Everest - Den första boken om Mount Everest (11 juni 1922)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid 26 000 fot eller 7 924 m har man ännu 916 m
kvar till toppen. Det är tre Eiffeltorn i en
atmosfär förtunnad till en tredjedel av sin täthet vid
havsytan. Just denna sista bit kommer att sätta
klättrarnas krafter på det yttersta prov.
Mallory, som tydligen var den duktigaste i hela
sällskapet, meddelar flera intressanta iakttagelser
och slutsatser. Han påstår att på höjder över
25 000 fot (7620 m) snön sällan smälter — även
om solen skiner klart. Hur kunde han veta det,
då varken han eller någon annan då uppnått en
sådan höjd? Från sin högsta nådda punkt på
23 000 fot har han icke gärna kunnat se om
snökristallerna smälte 2 000 fot högre upp. Jag skulle
snarare tro att snöfält, som ligga vinkelrätt mot
solstrålarna, smälta på ytan även på själva toppen
av Mount Everest — åtminstone i lugnt väder.
På nordsluttningar förblev snön i ett pulverartat
tillstånd och rörde sig nedåt blott i form av
laviner. Den väg han följde upp till Chang-la gjordes
emellertid endast ett par gånger osäker av
snöskred. Men på större höjder och vid en kallare
årstid växer faran.
Kölden generade honom föga. Snarare var
värmen besvärlig. Blott om fötterna frös han ofta,
medan solen kändes brännande på ryggen och
hade ett egendomligt tröttande inflytande.
Den blåst som rådde efter monsunens slut hade
omöjliggjort varje försök att bestiga berget. En
vind stark nog att virvla upp snön gör varje
klättring otänkbar. Ty blåsten tröttar mera än allt
annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
