Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mesopotamien - Mesopotamien och England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
Mesopotamien, hade jag också beundrat honom och
sagt honom det.
På grund av vad jag med egna ögon såg i
Bagdad, där engelsmännen snarare voro
hedersgäster än fångar, har jag svårt att tro på några
förödmjukelser tillfogade av tyska stabsofficerare.
Och när Towndshend säger att fästningen togs
genom hunger, icke med vapen, så vill jag fråga:
hur krossades Tyskland på hösten 1918? Med
hunger, icke med vapen! En medborgare i en
stat, som varit med om att diktera Versaillesfreden
och som dagligen och stundligen i fyra långa år
deltagit i att förödmjuka, ekonomiskt krossa,
uthungra och på det för hela Europa mest ödesdigra
och raffinerade sätt pina — icke garnisonen i en
fästning, utan ett helt rike, ett helt folk, den
medborgaren bör tala tyst om de förödmjukelser han
och hans landmän ledo efter Kut-el-Amaras fall.
I sin bok har general Townshend infört alla
lyckönskningstelegram och brev han fick mottaga
både före och efter kapitulationen. Och han inför
det svar Kitchener gav i lordernas hus på en fråga
av Lord Beresford, ett lysande tal, det sista
Kitchener höll i livet, ett tal, i vilket han uttrycker sin
och arméns beundran för försvaret av Kut.
Den 12 maj lämnade Townshend Bagdad och
for över Mosul, Nisibin, Taurus och Konia till
Konstantinopel. På Prinkipo hade han en villa. Då
världskriget led mot sitt slut förkortade han det
genom sina underhandlingar med Turkiets ledande
män, särskilt Isset Pascha. Den 9 november, den
dag, då det i kriget förblödda och sönderslitna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
