Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idéer till en blifvande förening för medborgerlig dygd och trefnad i hufvudstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att sedan med något hopp om framgång kunna verka på den stora
massan, som eljest hvarken tror dem eller åtlyder dem. En sådan bättre
anda synes ock mer och mer vakna, fast den ej hos alla reder sig till
klart medvetande. Man yppar det ej högt, och tillstår det icke ens
alltid för sig sjelf, men trött är man mången gång på den eviga
ringdansen af dessa mångfaldiga och dock samma viner och anrättningar, dessa
omvexlande och dock så enformiga goutéer, dinéer, soupeer m. m. Man
anar behofvet af något hättre, och det är som kände man sig ändå vara
något mer än mage. Den är full, men hjertat är tomt; och det vill ej
lyckas att fylla det, fast man ideligen fyller på: den ena med nya supar,
den andra med nya soupéer.
Skole vi då med ens skjuta ifrån oss all det physiska lifvets
njutning? Nej! den är vårt behof såsom menniskor, och måste blifva det,
så länge vår natur ej är förvriden. Äfven ett anständigt öfverflöd skole
vi ej utdömma ur lefnaden; det är vår rätt, när det förvärfvas med loflig
möda och njutes på ingens bekostnad; det lyfter oss, i glada
mellanstunder, ur hvardagslifvets tvång, muntrar och styrker bland mödorna, och
står i nära samband både med vär själsodling och verksamhet. Vi skole
ej ens bannlysa brännvinet. Oförfalskadt och icke missbrukadt, må det,
såsom en verklig eller inbillad vederqveckelse, förunnas arbetaren, till
dess han, möjligen bättre lärd eller försedd, vill och kan umbära det.
Emedlertid skole vi ej förut bestämma hvad han tål och behöfver, eller
aflocka honom löften, dem han håller som slaf, eller bryter som skälm.
Hvad som för den ena är lagom, är ock för mycket för en annan, och
tvärtom. Omständigheter kunna äfven här göra för samma person
någongång lofligt ett öfverskridande af den vanliga portionen. Öfverlastandet
allena är ett ondt, som bör förekommas, men i sammanhang med
myoket annat, som är oförenligt med vårt sanna väl och värde.
Innan vi likväl gripa oss an med andras rättelse, måste vi
ådagalägga håg och behof att rätta oss sjelfva. Låtom oss i sådan afsigt göra
försök, att till någon del inskränka våra egna njutningar, eller rättare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
