Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mor och band dem i en qvast, som hon lemnade till
Adolf, hvilken fått vara q var hela vintern för; att
bb-draga Ull den sjukes trefnad; och nu bad hon honom
gifva dessa blommor åt onkeln.
Med gossen framför sig, öppnade hon dörren och
såg baronen ligga med bortvändt ansigte, hållande en
näsduk i handen, hvilken han, då hon tfllslöt dörren
efter sig, lade öfver ögonen, utan att se åt henne.
Vid denna hans rörelse gjorde hon tecken åt gossen
att gå till honom med blommorna.
”Är det du, lille! tack!” sade han med en suck,
till barnet, men såg ännu icke åt flickan. Denna stod
en stund försagd och visste icke om hon skulle gå ut
igen; men sade slutligen med låg och något darrande
röst: ”får jag läsa för onkel?”
Nu vände baronen sig hastigt, såsom för att se
om han hade rätt, då han tyckte att hon var sorgsen;
och då denna tanke syntes bekräftad, sade han med
en dysterhet som småningom öfvergick till rörelse:
”Han är l>orta — borta; aflägsnas med hvarje stund
längre och längre! — Kanske kommer han aldrig —
åter!”
”Onkel har ju återkommit,” sade Gabriella med
ansträngning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
