Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Släpp ut gossen — jag vill göra dig en fråga —n 1
yttrade baronen.
Gabriella lydde, men darrade märkligt då bon
åter närmade sig.
”Såg mig,” återtog onkeln, ”säg mig uppriktigt:
älskar du Prostens äldste son?”
”Nej, onkel,” svarade flickan utan besinning.
”Men det trodde Rudolf.”
”Men deruti hade han orätt,” yttrade flickan med
en försäkrande ton. ”Jag håller utaf dem alla i
prest-gården, men icke af Adolf mer ån de andra.”
”Men tror du icke att han ville, att du tyckte
om honom?”
”Han år mycket vänlig, uppmärksam och
tjenst-aktig mot mig; men det är väl för att han är äldst;
han är ju sådan mot alla,” sade Gabriella, något blygt.
”Men om han och Rudolf på samma gång
begärde dig till hustru, hvem skulle du då välja?”
frågade nu onkeln raskt och med tilltagande vänlighet.
”Ack onkel, jag år ju så ung— jag är så
lycklig i mitt hem — jag har så många att hålla utaf,
jag–––––-”
”Nå nå, men du skall dock väl någon gäng
gifta dig —. Om Rudolf finge hopp, i fall han
kommer igen?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
