Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Rudolf tänker kanske icke sä,” sade flickan.
”Han for utan att taga afsked af mig,” tilläde hon,
starkt rodnande och med nedslagna ögon.
”Det var väl din egen skuld. Han hade väl icke
mod att söka dig, då du undvek honom, och han var
så viss att du tyckte om en annan.”
Gabriella teg.
”Du säger ingen ting —” yttrade onkeln.
”Hvad vill onkel att jag skall säga?”
”Att du älskar min Rudolf —” sade denne.
”Gode onkel, det vet jag ju icke sjelf,” svarade
flickan sorgset.
”Men lofva mig då, att du tänker på honom och
icke fäster dig vid någon annan.”
Han sträckte härvid sin hand efter hennes, som
hon tigande lade dernti.
”Får jag läsa för onkel?” frågade flickan åter
efter någon tystnad.
”Du vill ingen ting lofva mig,” sade baronen
tankfullt.
”Jag vet ju icke hvad Rudolf tänker— när han
kommer igen,” svarade flickan. ”Onkel tror ju att
han kanske icke återkommer,” tilläde hon med en
återvändande frimodighet, som röjde, att hon inom
sig hoppades hvad hon yttrade tvifvel om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
