Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
• Då vi nalkades Enebacken, närmaste gästgif var
gården till Kinnekulle, uppehöllo sig Häradshöfdingens
något vid en bondgård, för att underrätta sig om ett
rån, som nyligen hade blifvit föröfvadt der i
grannskapet. N. B. hoppade då nr Holsteinarn och
skyndade sig, tvert öfver ett gärde, till Enebacken. När
vi anlände dit, kom N. B. ut emot oss i gästgifvarens
skinnpels och en stor blånperuk på hufvudet. Sitt
ansigte förställde han så, att endast Häradshöfdingen,
som var van vid skälmar, kunde känna igen honom.
Han agerade gästgifvare, anmälde sig som en gammal
bekant till herrskapet,’ beklagade sin envisa frossa, som
nödgade honom au behålla pelsen midt i sommaren,
frågade om Fröken Malhilda inte var bortlofvad ännu
och trugade oss ändtligen att komma in och smaka
på hans filbunkar. Han var verkligen bekant med
den rätta gästgifvaren och hade gått i samråd med
denne. Nu var der uppdukadt med öl, kalfstek,
filbunke och andra kräsligheter; som bröd fattades, smög
han sig ut efter kringlepåsen, tömde den på ett fat
och försäkrade att han, gästgifvare i Enebacken, hade
patent på dessa öfvernaturliga kringlor. När vi skulle
fara, och den .verkliga gästgifvaren begärde betalning,
svarade N. B. med den näsvisaste förvåning: ”är du
befängd? du har ju bjudit oss på kalas!” Och när den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
