Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arma mannen påstod sin rätt, ropade N. B., pekande •
på Reginald: ”tala vid unga Baronen, han sitter i
pengar öfver öronen, och vet sig ingen råd för allt
sitt mynt!” — Reginald betalade verkligen, ty han
var för godsint att neka; men von Bris förmanade sin
bror allvarligt, att afstå från sådana företag. Saken
yar den, att N. B. hade visst en ofantlig plånbok,
men aldrig någonting uti den.
Efter sin brors tillrättavisning, föll N. B. i
distraktioner och sade ingenting, men fördröjde vår fart
derigenom, att han narrade Reginalds hundar att
hoppa ur vagnen och anfalla hvarje gås, som kom
fräsande emot oss på landsvägen. När vi då blefvo långt
éfter, stannade den främsta vagnen, och Fru Amalia
undrade hvar gång, om någon olycka hade händt?
På ett ställe öppnades en grind för oss af en ung
bonde; N. B. ropade till honom: ”god dag, kära Lars!”
— han sade god dag igen med förvånad uppsyn.
”Bästa Lars,” fortfor N. B. och höll inne hästarna, ”jag
kommer ifrån tinget och har hört svåra saker om dig”
— (Lars lyssnade med spändt interesse) — ”jo, ser
du Lars, din granne, den der grälige — hvad är det
han heter nu igen?”
”Anders Månsson,” svarade Lars med förtrytelse.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
