Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Constantine. — Beyens palats. — Fornlemningar. — Romerska bad. — Constantines belägenhet. — Tåg af ökenaraber. — Arabqvinnan. — Judarnes och arabernas qvarter. — Skizz af torget. — Affärd till Biskra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
banade dem väg in till Constantine. Till höger teatern,
som för tillfället annonserar Robert le diable. Man vet
att lefva i beyen Hadj-Ahmeds gamla residensstad, som
läsaren finner!
Men tyst! Hvad är det för larm och oväsen, som
hörs bakom stadsporten? Det tillväxer ideligen och
antager snart proportionerna af ett oväder. Här kommer en
arabisk likprocession: tåget öppnas af ett tjutande sällskap
— jag vet ej om det är andelige eller verldslige
ceremonimästare, men deras yttre ser ej alltför pompöst ut.
Derefter bäres med långsamma steg af fyra beduiner en bår
öfvertäckt med gräsgrön duk full af inskriptioner ur Koranen.
Härunder hvilar den döde, utan kista, utan svepning; ty
araben nersänkes i grafven lika kostymerad, som han
inträder i lifvet.
Båren efterföljdes af en lika talrik som besynnerlig
procession, derifrån turbanprydda hufvuden gåfvo signalen
till de bedöfvande ropen med full hals: „Allah, Allah!“
Halfnakna, till och med trefjerndelsnakna gatpojkar af alla
möjliga menniskoraser afsluta tåget, som styr färden till
muhammedanska kyrkogården nära utanför stadsporten.
Oväsendet fyller torget med folk. Men ej en qvinna syns bland
begrafningssviten. Endast när tåget långsamt försvinner
bakom porten, smyger här och der fram mellan knutarne
ett och ett af de mystiska spökena, tittar nyfiket efter
processionen genom den lilla springa, som hon har öppen för
ögonen, och så smyger hon sig undan igen tyst som hon
kommit med skygga, rädda steg. Ett ögonblick står torget
tomt och i tystnad; Allah-ropen och de arabiska cantaterna
dö bort småningom, — men hvad hör jag? — Skall man
tro sina öron? Der spelas Chopins sorgmarsch och det af
en ganska god hornmusik! Genom en sällsam slump
efterträdes den mohamedanska likbegängelsen af en kristen;
man sade oss, att det var någon civil embetsman från det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
