Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Jernvägsfärd mellan Constantine och Batna. — Reskamrater. — En Spahis-kaptens skizzer och profetior. — Flamingos. — Diligensfärd till Biskra. — Öknens port. — Ankomst till Biskra. — Första kapplöpningsdagens slut. — Andra kapplöpningsdagen. — En Fantasia. — Tredje dagens fortsättning med kameler. — Vår altan i hôtel du Sahara. — Middag med „cousscoussou“. — Månskenet i Biskra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyn och aftecknade sina konturer med beundransvärd
renhet på fonden af en himmel, hvars blåa färg, i synnerhet
norrut, jag hittills aldrig kunnat göra mig en
föreställning om.
Att tala om ett himlahvalf här vore ett uttryck som
ej kunde begagnas, ty utan gräns, genomskinlig som
safiren, lätt som ethern, höjde sig den omätliga rymden öfver
mitt hufvud. — Det var blott mina svaga synnerver, tyckte
jag, som hindrade mig att blicka in i evigheten genom
detta vidt öppnade fönster.
Östra himlakanten färgades i detsamma af ett
rosenrödt sken, som hastigt öfvergick till guldglans, lätt och
mjukt återkastad mot palmernas långa bladspetsar. Allt
dallrade med ett förtrolladt skimmer; det susade sakta
genom de höga grupperna likt suckar af vällust och
morgonfröjd. Jätteträdens veka, smidiga blad viftade och
vinkade med obeskrifligt behag, vända af en lätt bris mot
öster, liksom en välkomsthelsning till solen.
Blixtsnabbt framrullade dess strålande klot öfver
horizontens rand, hvilken derefter sammansmälte med
ökenranden i ett gränslöst fjerran, der ingenting mera afbröt de
gula sandvågornas enformighet, om ej då och då en
tjusande hägring. Intet buller störde denna högtidsstund.
Staden var folktom och låg så stilla i den herrliga
morgonbelysningen.
Plötsligt klang öfver mitt hufvud ett jublande
„qvivitt! qvivitt!“
En svala klöf som en pil luften med sin snabba vinge
och kretsade muntert omkring mig i tusen qvicka skärningar.
Huru älskvärd, huru bekant ljöd ej hennes sång i mitt
öra, lik en kär refräng, hvilken jag kanske hade hört från
något trefligt näste under ett finskt tak!
Jag tyckte mig fullkomligt förstå svalans glada
helsning: —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
