Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Regnperiod. — Färd till Oran. — Staden med omgifningar. — Tlemcen. — Dess fornlemningar af mohriskt ursprung, torg och qvarter. — Handtverkarbostäder och industri. — Sidi-Bel-Abbès. — Blidah. — Återfärd till Europa. — Fyra vårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återvända med varorna till Sahara, dels för att idka
byteshandel med marokkanerna, hvilkas landamären ej härifrån äro
långt aflägsna.
Tlemcen befolkas till stor del af dessa marokkanska
utvandrare och äfvenså af negrer, men slafhandlare få
numera hvarken hitföra eller här uppköpa den varan, som,
för några och tjugu år sedan endast, var en kurant
exportartikel och utbjöds offentligt utan hinder. Detta sades oss
ännu vara tillåtet i Marokko, i dag som är.
De negrer som nu finnas i Tlemcen — alla fria under
den fransyska styrelsen — hafva dels i yngre dagar
hemtats hit som slafvar från det inre Afrika eller blifvit födda
på stället af här acclimatiserade föräldrar med svart skinn
och ulligt hår, hvilka aldrig återvändt till sin hemort,
ehuru frigifne. Hos dem som äro af ouppblandad ras,
märker man att huden företer ett tycke med blanksvärta,
som något ljusnar af croisering med araberna. De genuina
hålla sig helst till negerqvarteret, der de se ogement glada
ut i sina bostäder utan fönster, utan tak, utan golf, — ja
nästan utan väggar, ty en regnskur måste kunna uppblöta
dessa „fasader“ af hopkladdad lera, stickor, qvistar och
småsten.
„Lika roligt för det!“ mena Chams svarta barn och
draga sina tjocka läppar till förnöjsamhetens grin, när de
blicka upp till sin Gud — solen.
Miloud ben Kondabasch proponerade oss en utfärd
i vagn till Tlemcens „Bois de Boulogne“ (sic!) och vi funno
här sekelgamla träd och ruinerna af ett stort, ryktbart
sarascenläger, derifrån fordom krigslystne grannar gjorde
utfall emot staden och hotade dess beherrskare.
En af desse var den siste Abenceragen, den
olycklige, besegrade konungen af Granada, Boabdil. Vi besökte
mausolén, som sades gömma hans ben, och skänkte honom
ro efter en stormig lefnad. O, huru vanvårdad, huru glömd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
