Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ellensro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett slags ursäkt för att han mot indianernas vana
åt så glupskt.
— Det är dig väl unnadt, höfding! svarade
Ellen, under det hon i tysthet önskade, att
indianen ville berätta henne, hvarför och huru
han blifvit så illa åtgången. Det gjorde han
dock icke: rödskinnen bruka icke säga kvinnorna
sina åsikter eller tankar eller meddela dem, hvad
de upplefvat. Dessutom visste höfdingen, att
han måste omtala sitt äfventyr för husets herre,
och en indian upprepar icke gärna sina ord,
om han kan slippa.
När han slutat äta, reste han sig därför från
bordet och gick bort till dörren. Där stod han
och spejade åt det håll, hvarifrån nybyggarna
skulle komma. Långt innan Ellen kunde höra
något, hade höfdingens skarpa öra uppfattat
ljudet af deras steg.
— Far komma. Två mäns steg. Två
böss-pipor. *
— Ja, sade Ellen. Det är pappa och
mor-1 bror Henrik.
Millar blef mycket glad öfver att få se
tako-höfdingen, som han tyckte bra om, men Ellen
ännu mera glad öfver att ändtligen få sin
nyfikenhet tillfredsställd.
Ty indianen berättade nu i största hast
följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
