Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ett nattligt öfverfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anordnat dessa gluggar, för den händelse att en
fiende skulle göra ett angrepp. Nu kommo de väl
till pass.
Så förrann tiden till midnatt. Nu var det
Millars tur, och Wood gick till ro. Ännu två
timmar förflöto fullkomligt lugnt, men därpå
började en af hundarna tjuta, och snart
instämde alla de andra. Wood rusade upp och
ställde sig vid Millars sida. Båda kikade ut
och sågo, att de två hundarna, som voro
utanför, sprungo ned mot floden.
— Skulle de verkligen komma den vägen?
sade Millar.
Det var en månljus natt, och ett ögonblick
efteråt kunde de se en ensam indian komma
fram på backsluttningen vid floden. Han styrde
sina steg mot huset och höll upp händernas
insida mot de två männen till tecken på sina
fredliga afsikter.
— Det är Örnöga, sade Millar. Öppna
dörren, Henrik, och låt på samma gång hundarna
komma in!
— Är det en komanker, så är det då i alla
fall endast en, menade Wood och gick ut för
att göra som Millar sagt. Han öppnade dörren
och hörde nu Örnögas röst.
— Kalla in hundarna! Jag hämta Monok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
