Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tornton och Millar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däremot måste foten sättas ned på löfvet så fast
som möjligt för att dämpa prasslandet.
Solen började sjunka framför dem, och som
de visste, huru fort det nu skulle mörkna, gjorde
de halt, nästa gång de alla möttes vid en
krök-ning af floden.
— Låt oss nu följas åt, tills vi icke kunna
se längre! sade den unge Robert otåligt.
— Nej, först undersöka spår långt fram,
svarade Örnöga. Nu nära — vara mycket
försiktiga!
— Men du sade, att vi skulle få se
lägerelden före midnatt?
— Mente kanske — inte säker!
— Hvad ska vi nu göra? sade Tornton
häftigt. Skola vi stanna här till dagens inbrott
utan att företaga oss något?
— Icke hela natten — nu vänta.
— Hvarför.?
— Komanker kanske gömma sig. Vi då gå
förbi. Allt arbete förspilldt.
— Vänta, vänta? Höfding, hvar timme är
som en evighet för oss.
— Ornöga göra sitt bästa. Hvit man lita
på indian — hvit flickas vän!
— Ja visst, sade Millar. Vi .veta alla, att
Örnöga går till väga på bästa sätt, men det
känns långsamt för oss att stå sysslolösa här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
