Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Striden med björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men förskräckligt inbilska är o de allihop,
inföll den muntre Robert Markham, som
vaknat vid slutet af berättelsen. Känner ni till
deras sagor om människans ursprung?
— Ja, svarade Tornton. De tro att Manitu,
den store anden, blåste dem ut ur sin pipa.
— Den historien har jag inte hört, svarade
Robert. Men nu ska ni få höra min.
Den store anden skapade först jorden och
allt hvad som var på den, och till sist tänkte
han skapa en människa. Så tog han en
lerklimp och formade en man, och den bilden
satte han i en ngn, för att den skulle bli torr.
En timme efter tog Manitu åter ut mannen,
men denne hade icke fått nog värme — han
var blek och färglös — det var den hvite
mannen, »blekansiktet». Så formade Manitn
en ny gestalt af lera och satte honom i
ugnen. Han fick stå där i tre timmar, och då
han kom ut, var han alldeles svart och
förbränd. Det var en neger. Slutligen tog Manitu
och satte en tredje man in i ugnen och lät
honom stå där i två timmar. Då ugnen öppnades,
kom mannen ut, röd och fager och Manitu
utbrast: »Du är jordens yppersta skapelse:
indianen!»
Och därför, slutade Robert, spankulera de där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
