Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Striden med björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herrarna så stolta omkring och finna oss andra
fula som markattor!
Roberts berättelse framlockade ett leende
på de tre männens vemodiga anleten, och då
den unge mannen märkte, att han muntrat opp
sina vänner, fortsatte han:
— Egentligen tillkommer det inte en sådan
grönskålling som mig att berätta jaktäfventyr
i äldre jägares närvaro, men om ni har lust
att höra en liten anspråkslös jakthistoria,
historien om mitt unga lifs största jaktbedrift, så
ska jag gärna draga fram den.
— Ja, ja män, min vän! sade Tornton. Drag
du på bara. Du är ändå inte så oäfven!
Robert hostade ett par slag, och så började
han.
— Jag var för ett års tid sedan med några
kamrater på jakt i bergen. Vi förföljde en
flock antifoper, och jag blef skild från det
öf-riga jaktsällskapet. Timme efter timme jagade
jag framåt — för länge sedan hade jag lämnat
bergen och red hän öfver prärien. Jag vet inte,
hur det kom sig, men jag var ifrigare än
vanligt den dagen och hade beslutat, att det djur,
jag förföljde, skulle bli mitt byte. Därför glördde
jag både kamrater och lägereld och jagade
outtröttligt framåt.
På en gång föreföll det mig, som om anti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
