Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Tjut i natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
remmarna skuro in i deras kött; men deras
sömn var dock för tung, att deras smärta kunde
väcka dem.
Efter en stunds förlopp föll Ellen i en
orolig sömn, då hon med ens sprang upp vid
ljudet af ett krigstjut, som ljöd genom skogen.
Det var komankernas härskri, som strax följdes
af samma tjut, som Örnöga hade utstött, när
han dödade de sofvande och sårade fienderna
och deras hästar.
Som uppskrämda får sprungo de hvilande
komankerna upp, och till och med de sömniga
holländarna reste sig förskräckta.
Lyckligt var det för fångarna, att Örnögas
stridsrop följde rakt efter komankernas. I annat
fall skulle de snart hafva fått pröfva på
fiendernas yxor, men förskräckta öfver att
tako-indianer öfverföllo deras vaktposter, störtade
komankerna åstad mot floden, under det de tjöto
som afgrundsandar.
När indianerna försvunno i skogen, sprang
Ellen upp. Hennes första tanke var att fly in
i busksnåren, men den modiga, högsinta flickan
hejdade sig och skar först af de*band, med
hvilka holländarna voro fängslade till händer
och fötter.
— Flyn! sade hon. In i skogen, hvärt som
helst, bara bort härifrån! Neråt strömmen träffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
