Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Tjut i natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom in i skogen. När han kom ända in på
dem, hväste han därför som en skallerorm.
— Jag står alldeles bredvid en skallerorm,
hviskade Lukas och vågade hvarken röra hand
eller fot af förskräckelse.
— Gud hjälpe och frälse oss! sade Tomas
och stod stilla, skakande af skrämsel.
En ny hväsning hördes. Och då indianen
på detta sätt försäkrat sig om, att de icke
skulle fly, sade han:
— Icke rädda! Jag god vän! Hvita flickan
där? Hon tala! Jag Ornöga!
— Ar du den röde man, vi träffade hos
Millar? sporde Tomas ängsligt.
— Ja, jag — höfdingen. Icke tala så högt!
Hvar hvita flickan?
— Hon skar af våra band och sade: »Spring,
spring för lifvet!» Vi sprungo — och se’n dess
ha vi inte sett henne.
Mörkret dolde det föraktliga hånleende,
hvarmed indianen åhörde den fege holländarens
förklaring. Han ämnade göra flera frågor men
insåg, hur onyttigt det var, vände sig om och
sade kort:
— Följ mig! Icke tala!
De klumpiga holländarna följde med, så
godt de kunde, men allt emellanåt rullade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
