Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Tjut i natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rundt och utstötte rop af smärta, som inte ens
deras fruktan kunde hålla tillbaka.
Så gick färden en lång stund.
— Tyst! sade höfdingen. Icke ettord! Rakt
ner på marken! Jag höra fotsteg.
På länge kunde icke holländarna höra något,
men så märkte de också ljudet af fotsteg.
— Du måste hafva tagit fel, Tornton, sade
någon strax bredvid dem. Det har varit ett
uggleskri och icke ett stridsrop!
— Det var ett stridsrop! svarade Tornton
bestämdt.
— Jag tror, att Frank hade rätt! sade Wood.
— Antingen det var ett stridsrop eller ej,
skola vi väl snart träffa på Ornöga, mente
Robert.
— Örnöga här — alldeles bredvid er,
hvis-kade indianen.
— Då var det ändå du — som Tornton
sade! .
— Ja. Min hvita broders öron bra öppnade.
Han snart en gammal krigare.
— Men hvarför uppgaf dn stridsropet?
— Två komanker utställda som vakt! Två
skalper vid takohöfdingens bälte! Och en sak
till. Komankerna två fångar mindre. De här
bakom Örnöga.
— Ellen? utropade Millar och Wood.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
