Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Räddad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Låt mig först få veta, hur det står till
med de andra! Äro de borta?
— Ja, de söka efter komankerna. Alltså
icke sett far?
— Nej, nej, jag har icke mött dem.
— De gingo ned åt floden. Ornöga med.
— Och jag har varit dem så nära utan att
ana det! sade Ellen med sorgsen stämma.
— Alla gingo, så många och så! sade
Monok och höll först fram den ena handen med
utsträckta fingrar, knöt den hastigt och drog
fram ett finger till.
— Yet ni, att jag har varit i
fångenskap?
— Nej, sade Monok förvånad. Berätta!
— Ellen berättade nu, hur alltsamman gått
till, och Monok förstod snart, att de hvita
jägarna under sitt sökande måste hafva funnit
lägerplatsen, sett hennes tygbit på grenen och
sålunda nu följde hennes spår.
— Men hur du komma hit?
— Då jag flydde från lägerplatsen, sprang
jag, tills jag på en gång fick syn på floden.
Där fick jag fatt i en båt, löste den och gick
i den. Men så måste jag ha svimmat, ty jag
minnes ingenting, förrän jag i gryningen slog
upp ögonen och var ända ute vid buktens
början. Först trodde jag, att jag hade drömt, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
