Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Räddad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så kom jag ihåg alltsamman, tog årorna och
rodde rakt hit.
Indianen funderade en stund öfver, hvad han
hört. Så frågade han:
— Hvilket skri du hörde? Så?
Och han utstötte sin stams stridsrop.
Ellen for förfärad tillbaka.
— Inte rädd! Jag gå längre bort. Nu hör!
Inte rädd, Bara jag Monok.
Och åter uppgaf han sitt stridsrop.
— Ja, så lät det.
— Det jag tro, sade indianen kort, satt
sedan stum en stund och tilläde slutligen, i det
han såg på sin sårade arm:
— Monok nu som gammal gumma. Han
bara bära vatten samman med kvinnorna.
Ornöga stor krigare. Han få alla skalper. Han
finna ditt spår. Alla snart komma hem.
— Du tror alltså, att det var Örnöga, som
öfverföll komankernas vaktposter
— Ja, Örnöga, och vänner nära honom?
— Tror du icke, att de voro med honom.
— Nej, han gå allena. Det riktigt! En icke
göra buller, två göra litet buller, tre mycket —
väcka sofvande krokodil — nej, Örnöga ensam.
— Men om de förfölja komankerna och icke
upptäcka, att jag har tagit kanoten, gå de vidare
efter fienden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
