Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Ute på prärien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin bössa och spejade vid t ut öfver slättens
böljande grashaf.
— Nej, se på de antiloperna! mtnnlade han.
Hade jag vetat, att de narrat mig så långt åstad,
hade jag låtit dem vara i fred eller tagit gamla
Molly med mig. Nu äro de försvunna.
William Grey hade tjudrat Molly, sin häst,
vid Korsskogen och gått ut på prärien för att
spana efter vildt. Ändtligen hade han träffat
på en flock antiloper, men alltjämt försvunno de,
när han fick dem inom skotthåll, och ändå visste
han, den erfarne jägaren, att han icke hade
skrämt dem.
På nytt såg han ut öfver grässlätten, men
inga antiloper kunde upptäckas.
— De djuren äro då som förhäxade —
eller också är det vargar eller något annat
efter dem. Jag skall än en gång försöka på
att finna dem, sade han för sig själf och
ämnade gå framåt. Då reste sig en mörk naken
gestalt framför honom, och i samma ögonblick .
dök Grey i^er och gömde sig i det höga gräset.
Nu fattade han, hvarför antiloperna voro så
oroliga: de blefvo jagade af två jägare, som
ömsesidigt voro okunniga om hvarandras närvaro.
— Det skulle roa mig att veta, om det odjuret
har flera af sin stam här, tänkte Grey. Nu
är jag segrare, ty jag har sett honom, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
