Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. I komankernas by
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och pilar äro svaga mot dem. Mina tappra föllo
med ansiktet vändt mot fienden.
Så satte han sig ned.
Om en stund reste sig en gammal krigare
och frågade:
— Gnla Vargen berättar, att hans krigare
föllo på krigsstigen. Huru har han själf då
kommit tillbaka?
Gula Vargen reste sig ånyo.
— Höfdingen sade icke, att alla hans tappra
föllo. I den sista af våra strider gjorde jag
detta tecken! Han höjde händerna öfver
huf-vudet och slog dem åt sidorna. Jag hade
hoppats, att några af mina krigare redan kommit
tillbaka. Men de komma nog.
Det var en lättnad för komankerna att höra
detta, ty de hade trott, att alla krigarna
omkommit.
Buffelpuckeln yttrade nu, att det väl vore
bäst om Gula Vargen berättade, hur det gått
till i enskildheterna, men härtill förklarade
höf-dingen häftigt, att han icke vore någon kvinna,
som behöfde försvara sig. Hans mod vore.
bepröfvadt. Man kunde vänta tills krigarna
anlände — de skulle berätta, om han handlat
som en man eller en dåre.
Därpå reste han sig och gick till sitt tält.
Vakusa var i närheten af tältet, när höf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
