Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. I komankernas by
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dingen kom tillbaka, men han aktade sig väl
för att visa sig.
— Han kallar mig ’son af en hvit hund!
mumlade ynglingen för sig själf. Hvarför
bort-röfvade han mig och mördade min moder? Min
vackra, ljufva moder!
Han framtog en medaljong, som han bar i
ett band om halsen, öppade den och betraktade
noga en hårlock, som låg i den.
— Det är min faders hår. Denna
medaljong band min moder om min hals, när hon
hörde, att indianerna voro i närheten. Hon
o
anade sin död. A, mor, mor!
Ynglingen tryckte lidelsefullt medaljongen
mot sina läppar.
— Men jag skall uppsöka de hvita männen
— det skall jag göra. Om också min fader
icke mera är bland de lefvande, kommer jag
dock bland mitt eget folk och slipper höra
smä-delser för min hvita hudfärg. Men tålamod!
Först måste jag bli så stor, att jag får lof att
följa ‘med dem på krigsstig, så skall jag nog
finna tillfälle. Nn går jag och vaktar hästarna,
så slipper jag undan den ilskne Vargen så länge.
Sedan han vaktat hästarna ett par timmar,
såg han två indianer, som närmade sig
tältbyn. Då de fingo syn på honom, ropade den
ene:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
