Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Far och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade i dagen, då han hånade Grey, tydde dock
på, att han talade sanning. Men om så vore,
hvar kunde gossen vara? Skulle Grey dö med
denna gnagande ovisshet? Kunde han blott en
gång, en endaste gång få sluta sitt barn i sina
armar, skulle han dö lycklig — nej, det skulle
han ändå icke, ty då måste han ju dö med
den pinsamma vissheten, att hans son lefde
som slaf hos hans fiender.
Så jagade tankarna hvarandra i den
olycklige faderns hjärna, medan han till utseendet
likgiltig för sitt öde låg på sitt läger af
palmblad i tältet.
Då hördes plötsligt en sakta stämma tätt
bredvid honom.
— Hvit man en vän här — jag hjälpa hvit
man.
Förbluffad rusade Grey upp. Framför
honom stod en yngling, halfnaken som ett
rödskinn, med ansiktet brynt af sol och vind men
med rika lockar omkring pannan och nedåt
nacken.
Grey stirrade stum på den unge mannen.
Hans hjärta slog så häftigt, att han icke kunde
få ett ljud öfver sina läppar. Han öppnade
munnen, men det föreföll honom, som han
skulle kväfvas: han kunde icke säga ett ord.
Vakusa missförstod hans tystnad och fortsatte:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
