Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Far och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag tala riktigt sanning. Jag icke
indian. Gula Vargen stal mig liten. Här kalla
de mig Vakusa, men jag ha annat namn, hvit
mans namn.
— Hvad — hvad hette du förr? hviskade
den gamle jägaren andlöst.
— Hos hvita män — hos far och mor —
jag hette Edvard — hvit gosse aldrig glömma
gamla namnet.
Stackars William Grey! Under många,
många år hade han förhärdat sitt hjärta med
hämndens sötma. I djupet af sin själ hade
han gjort Herren Gud ansvarig för sin stora
sorg och olycka och trott, att Han alldeles
tagit sin hand från honom. Och nu — nu stod
helt oväntadt hans bortkomne son framför
honom, klädd som en indian, men med den hvite
mannens känslor gent emot sitt folk och med
hjärtat fullt af medlidande och kärlek till sin
fångne själsfrände. Stackars Grey! Nej,
lycklige Grey! På dödens tröskel har Gud visat
honom försoningen.
Skälfvande och snyftande sträcker han ut
sina armar och trycker den förvånade gossen
varmt till sitt hjärta.
— Edvard, lille Edvard, min Jennys afbild!
Ja, du liknar henne — du är lik din fromma
moder! Min gosse, min son, min son!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
