Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så spettalsbefängda på vassen di ble
att badhus di ska bögga opp.
Men då ble ja hemlandes arg å sa’ te:
Nu jädringengo ä de stopp,
i elfva ja likar la vatten iblann —
å så ja försegla te främmande lann
å vefta åt Lindholmens strann.
Di tidera kommer la allri igen
mä Anderssons valkattakomb,
när Sjöholm va pampen å ja va hans vän,
å Adrian geck mä sin bomb.
Mä sorg i min själ ja nu veftar mä hann
frå Utahs förlofvade geftermålslann
tell Ryd-, Sjö- å Lindholmens strann.
Caloric Fineman.
(Sjungen, snyftande och med gråten i halsen, af ZARA BACKMAN)
En gång i ungdomens vår ja gick
och slava på en tändstiks fabrick;
det var i Jönköpings stolta sta,
och där för första gången träffa ja
Caloric Fineman.
Till dopnam hade han KalErick,
men ack jag kalla honom Calorick,
för han var hel å han var stark och söt
och i sitt hjärta var han alltid blöt
— Caloric Fineman.
Jag älska honom i sol och slask
och had’en som i en liten ask,
hans kärlekssticfca, som svafvel brann,
det plån jag hade, det fick ju han —
Caloric Fineman.
Jag gick och vandra på en Vulcan,
tills att den kom den förtjusta dan,
när han beskänkte mig en mässingsring,
som han tillhandlat sig i Jönköping —
Caloric Fineman.
Och underplagg som procent ja fick
fast det besvärligt var när som jag gick,
men det gick bätre om e lita tid,
— han reste, se, i celluloid —
Caloric Fineman.
En gång han feskade vid Vettems strand,
men då i böljorna min skatt försvand.
Jag trodde knoppen skulle falla af
när han vid Jönköping fann sin graf —
Caloric Fineman.
Men Fineman blef en engel vesst
och rider nu uppå en fikonkvest
omkring på Raja Jogas Visings ö,
där lefver han, fast han ä dö,
Caloric Fineman.
Per-Adel Trumf och Polketta Vals.
(Sjungen af GÖSTA BJÖRKMAN och DAGMAR EBBE SEN)
Han:
Ja här ska du finna trohet å hjätta mä attiralj
å vell du, så ger ja daj genast, Polketta, min
tjangsmedalj,
för här ser du pojk, som ä human
å skön, som en nyvärpt tullipan
Vell du ha’n, kan du ta’n,
du får låna’n hele da’n.
Hon:
Ack, lelle Per-Adel, du kan la veta, att ja vell,
för tror du ja annas sjongde för daj min kär-
leksdrell,
å därför ja säjer ja på stunn,
å här ska du få min lelle mun
Vell du ha’n, kan du ta’n,
du får låna’n hele da’n.
Han:
Å sedan hos Valdus ska de få lysa, för han ä käck
Nä, inte i körka för där får en frysa, för ho ä läck!
Du ä så söt som en pastaj
men Valdus han passar inte maj
Vell du ha’n, kan du ta’n,
du får låna’n hele da’n.
Hon:
Ä sen har vi bröllop mä apparater på herrskapsvis
Hos Sophus de blir på hans nye teater mä puns
på is.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
