Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han:
Naj, pass daj Polketta för hanses klubb,
han kanske tar både rubb å stubb,
Veli du ha’n, kan du ta’n,
Hon:
Får ja låna’n hele dan?
Å sen leile Blommen bjur oss på segla te
Köpenhamn,
å ute ve Kleppa, dår Gustaf de sänkte, e egen hamn.
Borgstedt har sagt: för era kraf
offrar vi vår galljas Gustaf,
Båda:
Veil I ha’n, kan I ta’n
1 får låna’n hele da’n.
Han:
(tar upp en ”Sveriges-päng" och tar ut slanten ur kartongen)
Här skall du få tell begåfning, Polketta, en minnes-
slant
Hon:
Tack, lelle Per-Adel, ja in’en ska sätta
Ja de ä sannt.
Han:
När svensken har päng, vassera tri,
så nog finns de hål å stoppa’n i
— Veli du ha’n, kan du ta’n,
du får låna’n hele da’n.
Zara Finemans klagan.
(Sjungen af ZAR A BACKMAN).
En visa vill jag sjunga på mitt hjärtats melodram,
den handlar om ett barn mä ett greflitt monogram,
men ack den grefvefadern, det var en falsk person,
och han var inte bättre nästan, än som en baron.
I våras när på bondetåg jag opp till Stockholm for.
så får jag se i Friesens park en karl som på mig
glor,
han sade: följ mig till mitt slott, min lilla hjärte-
skatt,
supinum skall vi äta där och trampa lite katt!
Så följde jag till hanses slott och där jag veta fick,
att han en grefve Gösta var med tillnamnet Patrick,
och att hans oskuld den var hvit, fast blodet det
var blått,
men ack, han sade intet om att hjärtat ej var godt!
Hans lefnadssaga hörde jag i denna hemska natt,
och att hans sorg i lifvet var ett lönnmord på en
katt . . .
En fälla han la ut, och af hans sorg jag blef så
svag . . .
Och katten, si, det var han själf och råttan —det
var jag!
Sen lefde vi i snus och dus i Stockholms glada stad
på Fenis och Anglais och Benns och Blanns och
Rosensbad,
och hos Pinéus dansa vi hvarenda tossdassnatt,
för Gösta han var svår på dans och mest på pass
dej katt!
Men lyckan kommer lyckan går i denna jammerdal
sch lyckan, som blef mig beskärd, den finns i denna
sjal.
Nu jamar Gösta kärleksord och tassar för en ann —
han ville inte fria, si, men fälla kunde han!
Att kastas ut i världens strid blef lilla grefvens lott,
jag hoppas han blir Gösta lik och blir en glad
fagott.
Nu vill för lilla Gösta ibland er jag söka tröst,
om här det finnes någon, som har fosterländska
bröst.
(Kastar ut barnet bland publiken).
(1 JUAr
Prolog
via öppnandet af cabareten ”SJÖORMEN”,
Framdansad af MAJA CASSEL.
Min nystekta tupp uppå Domkyrkans torn
jag smeker. Och solen i öster sig sänker,
när månen sitt guld öfver jordlimpan stänker
och änglarna knäppa på ostämda horn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
