Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vildmarks- och kärleksvisor - Lindelin - Avskedssång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I denna natt hörs ingen trast och ingen näktergal,
o natt så huld och sval,
ty ingen röst kan sjunga ut dess skära lust och kval.
Se, då kommer en man i den drömmande dal.
Han sjunger strävt en vandringssång, han visslar som en spov;
o man så plump och grov,
vi stör du nattens jungfrudröm och härjar, lik en bov,
all dess ro, dina rusiga visor till rov?
Men rosenbusken fäller brått sitt blomfång för hans tår,
o fot, hur grymt du trår,
och linden skälver, där hon tung av egen ånga står,
och hon doftar så ljuvligt och rikt hon förmår.
Och flickan ser mot brinken, där hans väg i skyn försvann,
o sky där stjärnan brann;
hon är som lind, hon är som ros, hon drömmer, att hon kan
strö sin blomning till stig för en trampande man.
AVSKEDSSÅNG
Nu trycken, trycken de kära händer
som lett er vandring och stött er gång,
ty svalkan stiger från flodens stränder,
och dagen lutar mot nedergång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
