Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hösthorn (1927) - Stadens sångmö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STADENS SÅNGMÖ
Till Hjalmar Söderberg
Hon gick som främling i den nya staden,
ett Frankens barn, en vilsen Blanzeflor,
och nordan strök den vandrande balladen,
som smått bekant, på hennes gula hår.
Då kom en riddare, en skald i stål,
och lärde henne landets eget mål
vid kärlig lek, vid festens klang och prål.
Och hon gick ut i ängderna och förde
den svenska hagens frukt till stadens torg.
Bland krämarborden satt hon tyst och hörde
på lutans rika brus i kungens borg,
tills, liksom visans mö, med ens hon lät
sin ringhets mantel falla ner från knät
och steg dit upp i Vasaprinsens fjät.
Hon for en kröningsdag till karusellen
i höftbred ståt, i prunkande kaross.
Hon for till gudarnes balett om kvällen,
en stolt Bellona mellan röda bloss.
Förbi gick Stiernhielm, rak, med vaden spänd,
och Lucidor med huggaren vid länd
stod gnolande i gapet av en gränd.
Och hon sprack ut som Nordens unga Fröja
i blom och prakt vid instrumentens låt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
