Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterskörd - Vallfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Helge bror Staffan, han som gör under, satt på sin stol.
Pannan var blek, men ögonen lyste som sol.
Brinnande bad jag, bad för farkär och mor,
bad för åker och gruva, för folk och getter och kor.
Knäböjd jag låg, då lades en hand på min arm.
Staffan stod hos mig, hans stämma var stilla och varm:
"Unga min syster, din kind är för blomstrande skär.
Mången har rört vid din själ med blickar av syndigt begär.
Ormen smyger bland rosor i jungfrunes själ.
Endast den himmelske brudgum kan trampa den under sin häl.
Unga Eva, släpp honom in i dag i ditt paradis!
Kom, jag vill röja hans väg med ordets tuktande ris."
Munkar och ynglingar stödde mig, viskande ömt.
Synder jag sade, synder som endast jag drömt.
Bikten var fullgjord. Stapplande slet jag mig ut.
Skymningen skalv av blåst och psalmer och tjut.
Syntes ock kvinnor, häxor lika, som ryckte sitt hår,
flängde sin hud med spö, så lemmarna dröpo av sår.
Rysande steg jag till härbärgets loft på darrande knän,
fann mig i mörkret en bädd och domnade hän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
