Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
är väl tämligen osannolikt, att vi komma att
se något till Ebba Stjerne, begynte åter
Alexandra, liksom tvekande, halft frågande, tala om
det brännande ämnet.
Hennes man teg litet.
— Hon frågade efter Eva, sade han.
Alexandra såg hastigt upp.
— Visste hon då, att hon redan var hemma ?
Här hos oss, menar jag.
— Ja, det tycktes nästan så.
Åter afstannade samtalet. Inifrån villan
hördes genom det öppna fönstret pianospel
och sång — en ung flickas rena, späda röst.
Skenet från den sena eftermiddagssolen låg
rakt på den vårgröna trädgården, hvars
spensliga, nyplanterade träd lämnade utsikten åt
gatan fri. De spatserande kommo just nu
flockvis från Kurgarten, och Alexandra satt och
följde dem med ögonen — likgiltigt och
frånvarande — tvärs igenom det höga,
genombrutna järnstaketet.
— Jag berättade förstås, att Eva kommit
hem från Schweiz i måndags, sade Thomas
Carter ändtligen. Jag sade, att hon säkert skulle
bli oändligt tacksam öfver ett besök. Annat
kunde jag väl omöjligt säga? tillade han litet
nervöst.
— Nej... Naturligtvis inte.
Frun i huset reste sig upp och började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
