Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
sig uteslutande till den unga flickan. Jag kan
inte säga, hur snällt det är af dig... (Eva
har hela tiden bara talat om dig.
De två damerna togo hvarandra i hand.
Ebba hade inte sett »moster Xandra» på nästan
tio år och mindes henne som den vackraste
kvinna hon tyckte sig ha sett: smärt, yppigt
smidig, strålande och mörk på en gång. Hon
tänkte: »Hvad hon då har förändrat sig!»
Detsamma tänkte Xandra om sin forne
mans systerdotter. Hon mindes en bortskämd,
gänglig, tvärsäker och skälmaktig flickunge på
fjorton år — och stod nu plötsligt framför en
mycket ståtlig och bestämd ung dam, skärhyad
under den moderna hatten, artig och allvarlig,
tned en mörk, dristigt direkt blick i de djupt
skuggade gråblå ögonen, mot hvilka fru Carter
måste höja sina, när hon mötte dem.
— Det gjorde oss alla så ondt att höra,
att Eva blifvit sämre, sade Ebba med sin vackra,
litet vibrerande röst. Naturligtvis ville jag gärna
komma och se om henne.
Under de par dagar Eva legat till sängs,
hade det, sedan hon redan ett par gånger träffat
kusinen på hotellet tillsammans med de
Hell-werska släktingarna, varit hennes enda,
oupphörligt upprepade önskan, att Ebba måtte
komma och hälsa på henne. Till slut hade
hon i sin otålighet med blyerts totat till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
