Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
— Men att du vill bli sjuksköterska!
sade Eva. Jag ville helst bli sångerska.
— Jag kan förstå, att Ebba vill bli
sjuksköterska. Ty jag tänker mig — Thomas såg
på henne — att hon alltjämt är lika ömsint och
ifrigt hjälpsam,’som hon var... förr i världen.
— Minns... minns... hon tvekade en
sekund — minns farbror Thomas mig så väl?
— Mycket väl, sade han kort och
hjärtligt.
— Jag var en riktig näbbgädda på den
tiden, retsam och påflugen. En förfärlig yrhätta
och i slynåldern, till på köpet...
— Ja, sade Hellwer, det var en tid i din
uppväxt du var rätt besvärlig att handskas med
— du som de flesta flickungar — men ömsint
och hjälpsam, det har Tom rätt i, det har du
sannerligen alltid varit.
Alexandra satt tyst vid sin sömnad. Hon
undrade alltid på, att det kunde skänka
Thomas en sådan njutning att minnas. Till
och med det som, då det hände, hade varit
obetydligt och jämförelsevis värdelöst för
honom: hur han då hängde vid dem alla, alla de
sina!... Och nu fick han troligen också snart
återse Agnes...
— Jag minns en morgon, då jag stod på
trappan med Ebba. — Han sade inte »på
Marieholm», men det behöfde heller inte nämnas:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
