Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
undra, om han ännu själf mindes sina ord och
det öfverlägsna sätt, hvarpå han på sin tid
afbrutit sin bana.
Då nu Thomas i dag — efter att länge
ha väntat på ett lifstecken från systern —
ändtligen tog mod till sig och enligt sitt beslut
uppsökte henne i hennes nya boning i
Sonnen-bergstrasse, vägrade Mary emellertid inte längre,
hvilket hennes man allvarligt fruktat, att taga
ernot sin bror. Hon hade haft flera dagar att
öfvertänka saken och insåg naturligtvis, att ett
sammanträffande ej i längden kunde undvikas.
Men hon förbehöll sig, sade hon till Elof, »att
säga Tom sanningen».
På det hela var det ett underligt och
upprördt möte emellan de båda syskonen, som
sedan faderns begrafning för fem år sedan inte
sett hvarandra — och då blott helt kort.
Thomas tyckte, att Mary, som nu var femtio år,
trots den ståtliga hållningen och de ännu
praktfulla mörkblå ögonen, hade blifvit bra gammal.
Det rika rödblonda håret, högt uppstruket,
liksom hon burit det i sin ungdom, hade grånat
mycket, halsen och hakan hade blifvit bra
fylliga. Men det var inte bara det — inte bara
det yttre. Den kyska stränghet, som en gång
i så hög grad präglat den stolta unga flickan,
hade hos den barnlösa åldrade hustrun
utvecklat sig till en viss bitter hårdhet, ett oroligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
