Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Detta var i alla fall icke »intetsägande».
Det handlade (hvilket för resten inte så sällan
hände) om pengar. Kort och godt: om kära
mamma ville vara så oändligt snäll och skicka
så och så mycket, helst så snart som
möjligt (energiskt understruket), enär
undertecknad under den närmaste tiden absolut
behöfde summan. Hvartill nämnde han ej
med ett ord.
Alexandras ansikte mörknade, medan hon
vände sig bort från flickorna och med
tämligen stort besvär sökte uttyda de hopgyttrade,
slarfviga bokstäfverna. Charlies lättsinne och
tanklöshet började under sista tiden göra henne
mer och mer orolig och bekymrad. Han var
knappt sjutton år, pojken — hur i all världen
kunde han göra af med så mycket pengar? —
Först om ett år hade han utsikt att bli student.
Han var en glad, vacker, treflig pojke, mycket
populär bland kamraterna, med samma
intagande muntra lynne, som hans far i sin ungdom,
innan bekymmer och sorger mötte honom, hade
haft. Sin andel af »det oroliga Skytteblodet»
hade han väl också. Men Skyttarnes stolta
försynthet och pliktkänsla tycktes han inte ha ärft
— snarare en god portion af den Orthska
familjens egoism. Han borde ju betänka, tyckte
alltid hans mor, att hvart öre, om hvilket han
bad henne, måste hon begära af sin man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
