Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
— såsom hon i sitt hem blifvit uppfostrad —
haft mycket att betyda för henne, hon hade
själf erfarit hvad fattigdom ville säga, och
kunde inte låta bli att ofta och ängsligt grubbla
öfver sina barns osäkra ekonomiska ställning.
Från morfadern kunde de inte vänta mycket:
under de senare årens dåliga konjunkturer
hade gubben Orth tillsatt mycket af sin
förmögenhet och hade dessutom många barn och
barnbarn.
Att öppet tala med Thomas om Evas och
Charlies pekuniära ställning hade Alexandra
aldrig kunnat förmå sig. Hans egen i alla
dylika saker besynnerligt ömtåliga och
ridderliga grannlagenhet — ty så måste hon väl anse
det — lät honom nämligen alltid själf helt och
hållet ignorera frågan. »Det är lätt nog för
honom» — tänkte hon bittert — »att aldrig ägna
en tanke åt en sådan trivialitet som pengar —
för honom, som själf aldrig någonsin saknat
det minsta!»
— Charlie är då inte sjuk, mamma?
frågade åter Eva lite ängslig, oroad af moderns
fortsatta tystnad.
— Sjuk?... Nej, det säger han inte något
om. Honom brukar ju gudskelof sällan fattas
något.
Alexandra blef själf genom dotterns
tonfall uppmärksam på sin i ögonen fallande tank-
8. — Malling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
