Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
barnet och — litet oroligt — undrat, huru
Alexandra skulle upptaga saken. Därför kunde
han inte underlåta att känna sig riktigt tacksam
öfver att se, hur ömsint och taktfullt Agnes
sökte ställa allt till rätta.
Naturligtvis hade han inte i sin makt att
göra mycket: Hardenfeldt, som i yttersta måtto
var hvad Thomas på sitt kosmopolitiska språk
kallade »a cool hand», fortfor allteftersom
middagen framskred, mer och mer hänsynslöst
att ignorera sin lilla dam och vände sig blott
då och då med långa mellanrum, flyktigt och
nästan otåligt till henne. Unga fru Wolff
kände att hon inte längre kunde dirigera
samtalet — hon måste ge tappt.
— Det är inte lätt att kufva förhärdade
rebeller, hade Thomas till slut småleende sagt
och därmed visat henne, att han märkt och
uppskattade hennes bemödanden.
— Nej, medgaf Agnes med en liten suck,
halft skrattande. Men tant Mary gör ju som
bekant aldrig mycket för sina gäster, och Ebba
— som ändå borde veta bättre — tänker bara
på att roa sig och öfverlåter alla
värdinneplikterna åt mig.
— Nu då vi hunnit till champagnen, sade
Thomas och lyfte leende sitt glas mot hennes,
tror jag, det är hopplöst att längre tänka på
att reformera de oförbätterliga. Låt oss nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
