Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
upp sin dörr. Men hon gick inte ut ur rummet.
Hon satte sig vid det lilla bordet framför
empire-soffan i hörnet och började långsamt, med stor
noggrannhet — hela tiden med tankarna
upptagna på annat håll — göra anstalter att med
sax och pennknif söka tillpassa det gamla
porträttet efter den eleganta miniatyrramen.
Hon undrade på, hvarför Thomas inte
genast, som han vanligen brukade, kom in till
henne. I morse vid frukostbordet hade han
sagt, att han ämnade fara och hämta Wolffs
till en automobilutflykt till Biebrich: de önskade
se det i Sverige genom drottning Sofia så
bekanta slottet. Naturligtvis hade han frågat, om
inte hon också ville fara med. Hon hade strax
sagt nej, och på sitt lite tvära, trumpet
vårdslösa sätt låtit honom förstå, att sällskapet
egentligen inte lockade henne.
— Jag tyckte du kom så bra öfverens med
de båda hyggliga Wolffarna, hade han litet
irriterad svarat. Han mindes en tid, då han
ansåg just detta hennes egendomligt tvära,
hänsynslösa »nej» som något af det mest originellt
intagande man kunde tänka sig. Nu tog det
ibland på hans nerver.
— Jag har heller inte det ringaste emot
dem, hade hon svarat. Agnes’ man är mig en
liten smula för glattslipad och lättfattlig — en
vanlig silfvergaffelsmänniska och intet annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
