Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
bredvid henne vid bordet. På promenader och
utflykter, i hvilka Mary ofta för sin hälsas skull
inte kunde deltaga, var han naturligtvis alltid
Ebbas själfskrifne följeslagare och om
morgnarna hennes sällskap vid brunnen. Efter
fjorton dagars förlopp tyckte flickan — och gjorde
ingen hemlighet af det — att hon kände honom
bättre än någon annan karl, med undantag
förstås af Johan Wolff, hon någonsin träffat,
och till och med om tant Mary redan då
beslutat sig för att taga bladet från munnen och
ge henne en vink om att inte tala så alltför
mycket med Folke, hade det troligen ej gjort
ringaste nytta. Det hade också varit tämligen
svårt för Ebba att strax utan förklaring rätta
sig efter en sådan vink, enär den unge mannen
i fråga, som om det vore den naturligaste sak
i världen, jämt påtrugade henne sitt angenäma
sällskap.
Ebba hade själf sagt till Agnes, att han
»inte liknade en finne». Det gjorde han heller
inte. Han liknade snarare en spanjor eller
sydamerikan: smidig och svartmuskig, med ett
smalt, långlagdt, alltid renrakadt ansikte, hvilket
behärskades af ett par talande mörkbruna ögon,
en lång näsa och en mun, hvars tunna rörliga
läppar till och med tigande uttryckte ovanligt
mycket: otålighet, humor, envishet — och när
de öppnades, voro i stånd att uttrycka nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
