Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
erfarenhet bakom sig kunde naturligtvis inte
vara blind för att hennes lilla mörka trubbnos,
så outvecklad både i fysiskt och andligt
hänseende, ofta sjuklig och litet glåmig, inte kunde
ha utsikt att väcka något slags starkare känsla
hos en sådan karl som Hardenfeldt. Men hon
visste också, att en så ung flickas känslor för
en man af hans typ i allmänhet voro dömda att
förkväfvas, och... Ja, hvarför skulle hon i
förtid spela bödelns roll?... Tiden skulle snart
nog lära Eva att inse sitt misstag, och hennes
barn skulle helst sparas för det, som gjorde
ondt. Åtminstone af h e n n e. Hon gjorde alltså
intet försök att göra slut på den unge herrns
på sista tiden rätt ofta förekommande besök i
Parkstrasse.
Emellertid — till och med om Alexandra
velat det — hade det säkert varit mycket svårt
att visa Folke Hardenfeldt vintervägen. Han
tog nämligen alltid för gifvet, att han var i
högsta grad välkommen. Hvilket han ju också
var, enär han, så snart han kom, alltid verkade
upplifvande på hela huset. Om det så var
jungfru Augusta, så såg hon ännu mera nyter och
klipsk och säker ut än annars, när hon öppnade
dörren för honom eller serverade honom vid
bordet. För sin del kom Folke inte till
Parkstrasse för damernas skull: han kom
hufvudsakligen för att han ovanligt bra trifdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
