Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
alltför upptagen af de tre Wolffarna för att
någonsin ha tid med andra dödliga.
— De tre Wolffarna! ropade Eva, som
fastän hon var så ung också hade ögon i
hufvudet — ibland åtminstone. Ni menar
naturligtvis J o h a n Wolff.
— Ja, sade han och skrattade. Det menar
jag förstås. Tänk så slug ni ändå blifvit på sista
tiden, fröken Eva, sedan jag första gången såg
er med stora förskrämda ögon stå på trappan i
»Hotell Rose» och tala tyska med hisspojken och
fråga efter fröken Stjerne...
— Minns ni mig så väl ?...
— Minns?... Ni hade en hvit
klädespromenaddräkt, som klädde er, han såg
skälmaktigt kritiskt på henne, långt bättre än allt det
där ljusröda... Kallas det moll eller
muslin?...
Eva rodnade och beslöt att hädanefter alltid
gå i hvitt.
— Tant Wackerdorn tror, att de äro
förlofvade, Johan och Ebba, sade Eva burdust,
liksom hon en gång förut sagt detsamma till
Ebba själf. Men n u sade hon det inte af
barnslig obetänksamhet. Hon hade en bestämd,
medveten afsikt därmed.
— Det är nog möjligt. Hardenfeldt sträckte
sig makligt i korgstolen och tycktes inte vidare
afficierad af fru Wackerdorns djupsinniga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
