Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
utgifter. Hon hade velat uttrycka sig mera
exakt, men föredrog, när det kom till stycket
att inte göra det. Hvarför skulle hon anklaga
sin egen pojke och ådraga honom tadel?...
Han var ju ung och obetänksam: Thomas hade
själf vant honom vid slösaktighet och kunde
nu skylla sig själf. Liksom hennes far för henne
var Alexandra, ehuru hon mycket väl insåg det
oriktiga däri, gränslöst svag för sina barn.
— Återigen? undslapp det Thomas
ofrivilligt. Men han tillade ögonblickligen, vänligt
och beredvilligt, med en viss brådska:
— Jag kan ju ge dig en check... Du kan
själf skrifva ut den och jag undertecknar den.
Vi kunna ju göra det redan i afton, innan vi
gå ut... Han frågade inte ens efter summans
storlek, försökte blott finkänsligt så fort som
möjligt komma ifrån ämnet.
Alexandra tackade. Hon afskydde att säga
»tack» — som helt liten, när det blott gällt kakor
och chokladbitar, hade hon nästan aldrig kunnat
förmås därtill. Och så hade det nu, hela lifvet
igenom, alltsedan hon inte längre lefde
tillsammans med den ende — Evas och Charlies
far — gentemot hvilken detta ord aldrig kommit
i fråga, blifvit hennes öde att alltid tacka
någon. Först föräldrarna och syskonen, då hon
efter återkomsten från Amerika åter bodde
hemma på Råsnäs, därefter sin förmögne man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
