Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
under den framskjutande pannan var nu både
vredgad och hård.
— »Högsätet» där uppe i Dalsland, som
ni en gång talade om, frestar er alltså ändå!
sade han ironiskt.
Ebba rodnade häftigt och tvang sig att
möta hans blick. Sannerligen, sade hon med
en viss värdighet. Ni gör det mer och mer
omöjligt för mig att träffa och tala med er.
Han tycktes inte höra henne. Vinkade bara
otåligt till uppasserskan och betalade de nästan
orörda filbunkarna, medan Ebba med djupt
nedböjdt hufvud stod ett stycke ifrån bordet och
fumligt med sin näsduk gned bort en liten
dammfläck på kjolkanten.
— Låt oss gå in i skogen, vände han sig
åter kort till henne, när flickan med en lång
nyfiken afskedsblick på det besynnerliga unga
paret ändtligen aflägsnade sig med sina
drickspengar.
Ebba skakade på hufvudet utan att vilja
möta hans blick.
— Kom, sade han bara och tog sin käpp,
som hängde öfver stolsryggen. Hon följde
honom långsamt och motsträfvigt, och de gingo
en lång stund alldeles tysta bredvid hvarandra.
— Ebba! Han stack plötsligt sin arm in
under hennes och tryckte den så hårdt intill
sig, att det nästan gjorde ondt. Att du ingen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
